Loading...

Vila i Frid

Det är omöjligt att veta vad som händer när vi dör. Om allting blir helt svart, om man fortsätter drömma, om själen lever vidare.. Ingen som vet kan berätta.

När jag var mindre, kanske 4-5 år gammal, så låg jag alltid och tänkte på det när jag skulle sova. Jag undrade om min morfar satt på en stjärna och vakade över mig. Min pappa satt alltid på sängkanten och försökte få mig att somna, men han förstod nog ganska snabbt att jag inte kunde sluta tänka på det och att jag var och är en tänkare. När man väl sätter igång att fundera på det, så kan det driva en till vansinne. För man kommer aldrig fram till ett svar.

För mig tror jag inte att man får ett nytt liv som en annan människa, för då vore det märkligt att vi är här och nu. Varför kommer vi ihåg just det här livet och inget annat? Varför är vi då så närvarande just nu?
Inte heller kan jag tänka mig att allt bara tar slut! Det är den mest skrämmande tanken av alla, eller hur?! Nej, jag tror att själen, alla tankar och känslor måste ta vägen någonstans!

möja2

möja 4

När min mormor, min bästa vän och trygghet, somnade in så rasade min värld samman. Även om jag vet att det var hennes tur, fastän jag visste att det blev bättre så istället för att bara ligga i en säng och kämpa emot cancern, så blev jag både arg och ledsen. För det är orättvist, tycker vi. Att någon vi bryr oss om ska helt plötsligt gå vidare. Värre är det när det handlar om unga människor eller när det sker på ett onaturligt sätt. För då är det verkligen orättvist!

Jag föreställer mig fortfarande, när jag tittar upp mot himlen, att de som lämnat oss sitter på varsin stjärna och håller ett vakande öga. 

IMG_20140130_121451

Idag är det begravning för Jonas mormor Jane. Hon somnade in för inte så länge sen, också hon på grund av cancer. Hemska sjukdom! Jag träffade henne bara 2 gånger under den tiden jag var tillsammans med Jonas. Ändå kommer jag gråta idag. Hon var en stark, envis och pratsam kvinna. Det var mysigt att hälsa på henne och Jonas morfar på ön där de bodde. Hon var väldigt beskyddande, omtänksam men samtidigt lät hon bli att lägga sig i alltför mycket. Det är fruktansvärt sorgligt att hon skulle behöva bli sjuk. Det är sorgligt för hennes man. Han som blivit ensam. Sorgligt för allas liv hon var en del utav. Hon var egen företagare och social, omtyckt vill jag tro att hon var också. Hon skämde bort sina katter, även om hon menade att hon inte gjorde det. Hon körde en stor bil. Så många minnen 🙂

Så idag går mina tankar till Jane, hennes man, hennes familj. Vila i Frid! <3

möja 3

möja

möja1

En begravning är ett sätt att säga hej då. Fastän själen redan har lämnat kroppen, så blir det mer verkligt för de runt omkring när man begraver kroppen. Jag gråter alltid hejdlöst på begravningar. Oavsett om jag är där eller inte. I mina tankar är jag på ön idag <3

mormorsb

Så jag säger det igen, även om jag är tjatig: Lev ditt liv så som du vill! Varje dag räknas.
Live, Love & Laugh until you can’t anymore!

0 Gilla det här

You might also like