Loading...

Varför PT? Varför nu?

Nu har jag ÄNTLIGEN, efter flera år av drömmande och efter att ett par hundra gånger pratat om att göra det, börjat plugga till Personlig Tränare! En av mina största intressen, som snarare är en livsstil för mig, är att träna. Sen Colin kom till världen har jag fått anpassa både tid och träningsform efter honom, finns det en vilja så är allt möjligt! 😉 I dagsläget tränar jag om morgonen, när C vill ta sin första tupplur (oftast), då ligger han i vagnen medans jag joggar, hoppar, gör utfall och knäböj samtidigt som jag styr vagnen fram och tillbaka. Ibland ser han på och skrattar åt sin hoppiga mamma, bland det roligaste han vet är när jag hoppar upp och ner som en groda. Emellanåt agerar han vikt, finns inget bättre än en skrattande vikt. Oavsett så får vi det att funka för oss. När han slutar med förmiddagsluren eller växer ur liggdelen får vi hitta på något annat 🙂

Hur som helst, så har jag de senaste åren tränat mer eller mindre varje dag. Någon gång (som dagen då C föddes, och de veckorna precis efter och någon dag då det inte passat) så har jag haft en vilodag. Det är speciellt viktigt att vila mellan träningspassen om man tränar tungt med vikter eller enformigt. Om man tränar varierat, med bara kroppen som vikt och en kortare tid så kan man köra på, så länge det känns bra. Jag tränar nu för tiden ca 30 minuter, +/- några minuter beroende på ork och motivation, och tränar bara så länge det känns bra i kropp och själ! Det är A och O, att man gör det för att man tycker om det och för att det är roligt, då får man automatiskt motivationen till att göra det.

Det är inte alla som tycker att det är lika skönt och roligt att träna, en del orkar inte, en del vill inte, en del tycker att det är onödigt, vissa har något annat som hindrar dem. Där kommer min önskan om att bli PT in. Som Personlig Tränare vill jag motivera och hjälpa människor till en sund livsstil! För mig har träningen hjälpt mig enormt i livet. Det finns så många olika aspekter när det kommer till träning, det finns oändligt många varianter och former som gör att kroppen känns på ett visst sätt. När man är medveten om alla fördelar med träning, när man vet vad och hur man kan påverka sin egen kropp, då vet man vilken frihet det ger att träna. När man tränar har man oftast ett mål, antingen att gå ner i vikt, bli smidigare, bygga muskler, gå upp i vikt, träna bort smärta, bli bra på en speciell rörelse o.s.v. och som PT fungerar man även som en coach. En coach som kan vägleda och motivera, lägga upp en plan och hjälpa till när det behövs. Det är vad jag vill göra som PT.

Min Träningshistoria (kortare sammanfattat):

Jag började träna när jag var 16 år, och då var det inte för att det var hälsosamt. Anledningen till att jag började träna var faktiskt på grund av att jag hade en ätstörning. Den kontrollerade mitt liv. Själv ätstörningen uppstod i samband med att min mamma mötte en ny, jag skulle sluta högstadiet och välja gymnasieskola, min pappa mötte en ny, jag mötte en kille som sa att det bara var nördar som gick i den skolan jag skulle börja i och min värld blev ett enda stort kaos. Det ledde till att jag försökte ta kontroll på något i mitt liv, vilket blev maten och min kropp. Jag tränade i smyg på mitt rum, hetsåt och kräktes upp, och till slut slutade jag äta. En väninna vågade hjälpa mig och följde med mig till en kurator. Sedan tog min pappa med mig till vårdcentralen och jag fick antidepressiva piller och rådet om att börja äta morötter, för de innehåller så få kalorier. Det hjälpte inte med varken piller eller morötter. Till slut sa pappa att han skulle köpa ett gymkort på Friskis&Svettis till mig, om jag började äta ordentligt! Och det gjorde jag. Jag var på gymmet varje dag, åkte dit före, under och efter skoltid, för att känna att det var okej att äta. Mitt sociala liv blev bättre, träffade massor av nya människor som var intresserade av träning och jag började stå i receptionen på F&S. Då fick jag tillgång till gym och alla träningspass de hade, och därmed fick jag en helt ny syn på träning!

Meningen var att jag skulle bli instruktör på F&S, men istället valde jag att studera vidare efter gymnasiet. Min inriktning blev självklart Turism&Hälsa på SCoTT i Orsa. Där lärde vi oss bland annat kost, livsstilscoachning, utbildades till massörer, spa-terapeuter och träningsinstruktörer. Då handlade mitt liv bara om 2 saker, skola och träning. Jag sprang en timme om dagen innan skolan (även under de is-kallaste, mörkaste mornarna) och tränade på gym efteråt. Nu hade jag i alla fall börjat äta igen, så var ingen fara med vikt och fysik. Men min ätstörning hade bytt skepnad till en form av träningsnarkomani, även känd som ortorexi. Det innebär att man blir irriterad och mår dåligt av att missa ett träningstillfälle. Sedan dess har jag tränat mer eller mindre så ofta jag kunnat. Nu har jag haft turen att ha haft tillgång till gym via skola och mina arbetsplatser, vilket underlättat. När jag flyttade till Trondheim, ett och ett halvt år efter avslutad studie tränade jag först på SATS och därefter på HIT The Gym i centrum. Ett tag var jag inställd på att träna för att ställa upp i Bikinifitness. Det är dock inte något jag kan rekommendera om man har tendens att bli besatt av mat eller träning, det inser jag nu. När jag flyttade från centrum, sommaren 2014, blev det mer jogging ute och mer styrketräning på gymmet på jobbet. I september samma år sprang jag mitt första halvmarathon tillsammans med några kollegor, i Oslo. Det var samma dag som jag fick plus på stickan, den dagen då mitt liv vändes upp och ner till något ännu bättre! Då fick jag göra ett försök att släppa min träningsbesatthet, i alla fall till en viss grad. Jag anpassade träningen och tog det lite lugnare. Självklart läste jag på om ämnet att träna under graviditet, och det är bara positiva effekter man får ut av det om man gör på rätt sätt. Då kom jag på idén att det vore kul att rikta in sig senare på just träning under graviditeten. 

Som sagt så har jag efter förlossningen tränat sedan livmoderna och resten läkt ihop ordentligt, och nu är jag nästan återställd igen. Blivit mer med kroppen och inte så mycket andra vikter utöver min egen och Colins kropp, Viktigt att börja med att bygga upp kroppen långsamt igen för att undvika skador.

Förutom att rikta in mig på träning för gravida och efter förlossning så har jag alltid haft som mål att hjälpa människor som behöver träna bort smärta, för att inte tala om att träna i förebyggande syfte som alla bör göra. Trist att komma till den dagen då man känner att kroppen inte orkar mer, att man har ont på grund av inaktivitet! Jag skulle aldrig kunna bli läkare, då jag ogillar alltifrån nålar till blod. Men att hjälpa folk med träning, både mental och fysisk, det är något jag velat sedan långt tillbaka! Nu är jag snart i mål, bara en hel massa om kroppens insida och utsida att läsa på om, för att sedan kunna coacha/guida människor till en hälsosam livsstil!

Där har du anledningen till varför jag vill vara Personlig Tränare! 🙂

Jag har valt att läsa på distans via AFPT (Akedemiet For Personlig Trening). Deras mål är att göra Norge till världens sundaste land. Nu är jag en del av den målsättningen, och kan inte vara annat än STOLT!

Var såhär jag tänkte efter många om och men, och sen… 😉
När man blivit förälder så inser man hur snabbt tiden går, och jag blir ju inte direkt yngre.

Den där känslan när en 10 år gammal dröm går i uppfyllelse! Love it!

0 Gilla det här

You might also like