Loading...

Tid

När jag var gravid så funderade jag på vad jag skulle göra under tiden som jag gick hemma. Jag är en person som alltid har något för mig, om det så handlar om att göra något fysiskt, skriva och blogga eller att bara sitta och läsa och lära genom studier. Självklart var jag inställd på att jag inte skulle ha så mycket tid till sådant, det har jag hört och var väl införstådd med vad det kunde innebära att ha barn. Man har ju läst om kvinnor som trott att de skulle ha såå mycket tid över när de blev mammalediga, men hur tiden bara försvunnit. Så har man också läst och hört om kvinnor som startar företag under den tiden. I båda fall verkar det som om man missar en stor del av bebisens första tid. I det första scenariot, när man tycker att tiden bara flyger förbi för att man inte hunnit med det man ville göra, så är hjärnan på en annan plats och funderar på vad man vill göra istället för att vara där och nu. I det andra fallet så fokuserar man på det man startar upp, och det kräver oftast mycket energi och tid att starta företag. Så hur ska man få så mycket tid som möjligt med sin lilla?

IMG_20150715_104555

IMG_20150715_104948

I ärlighetens namn så trodde jag att ja skulle ha lite mer tid över till att kanske skriva blogginlägg mer regelbundet, skriva på min bok eller något annat jag hade lust med. Istället har de här sista 7 veckorna inneburit timmar i soffan, amning, blöjbyten, tröstande, nersölade kläder och ändlöst mycket kärlek! Jag trodde att jag kanske skulle få tid till att skriva när Colin somnat, men den tiden ägnas åt helt andra sysslor. Allt handlar om prioritering och att anpassa sig, och Colin har sedan dag 1 varit prio nr 1! Alla barn är olika, man måste anpassa sig själv efter sitt eget barn och dess behov. Vi upptäckte snabbt att allt tar mycket längre tid än det gjorde innan vi fick Colin. Bara det att ta sig till närmaste butik, som ligger på några minuters gångavstånd hemifrån, kan ta flera timmar. Ska vi iväg och har en bestämd tid att passa så måste vi räkna med någon timme extra. Allt beror på hur lilleman mår och vad han behöver. Kan vara alltifrån en ny blöja var tredje minut till en liten snack-måltid eller bara behovet av att vara nära. Föräldrar gör olika, jag har valt att lyssna mest möjligt på mitt barn. När han är lugn eller vilar så försöker jag hinna med att träna (vilket ni vet ligger mig varmt om hjärtat), tvätta (blir en del mjölkspill på både hans och mina kläder, för att inte tala om alla handdukar och klutar som går åt), fylla, starta och/eller tömma diskmaskinen mellan varven, duscha, göra kaffe, dricka kaffe, äta.. Ja ni förstår, allt det där praktiska som behöver göras för att vardagen ska gå runt och för att man ska trivas med tillvaron 🙂 Sen får man tåla att det står disk kvar och att tvätthögarna växer vissa dagar. Min poäng här är att jag lärt mig att ta det med ro, jag bryr mig inte särskilt mycket om att jag inte hinner med att blogga varje dag eller att min bok fortfarande består av 39 sidor, jag kan avbryta ett träningspass för att leka med Colin eller ge honom mat. När man är nybliven mamma handlar hela livet, mer eller mindre, om sin bebis. Ens egna liv är där men på lite andra villkor, och jag lovar att det är värt det!

_20150715_125135

Alla föräldrar jag pratat med eller läst om säger samma sak, att när man får barn går tiden fortare, man måste ta vara på bebisperioden och småbarnsåren! Och jag kan inte säga annat än att det är precis så det känns. Redan nu, fastän Colin ”bara” är 7½ vecka så tycker jag att tiden gått fort. Samtidigt som det känns som om han varit med oss en evighet så känns det som att det var igår han nästan drunknade i sina bodysar i storlek 50 och de minsta blöjorna med nr 1 på sig. Nu kan han knappt ha storlek 56 och kan ha nr 3 i blöjorna! Men jag är stolt över att ha njutit av varje sekund, varje dag, varje gråt, varje sömnlös natt och varje stund jag känt hur frustrerande det kan vara att inte få i sig mat. Jag har fått se honom kissa på sin pappa, få sin första kallsup, varit där och dunkat honom i ryggen när han satt mjölk i halsen, tröstat och burit när inget har hjälpt, jag har blivit bajsat på, lite nerspydd, slagen och sparkad i ansikte och mage (gör inte ont ännu, men han blir starkare 😉 ) och allt som hör till. För med allt det där kommer också leendet och skratten, ljuden när han försöker göra sig förstådd och kommunicera med annat än skrik, blicken han ger när han ser dig och känner igen, blicken han ger när han är trött men så gärna vill vara med att han försöker hålla sig vaken in i det sista, när han njuter av att ligga på bröstet eller bli struken över ryggen, blicken han ger när han ser sig själv i spegeln och när han upptäcker nya saker och personer.. Allt det där plus känslan av lugn jag känner när jag vet att han är nöjd, känslan av att allt ”slit” är värt det så länge han har det bra, känslan av kärlek att veta att han är en del av mig.

IMG_20150715_130301

IMG_20150713_184636

Jag hoppas att fler föräldrar tar till sig av att det är extremt viktigt att vara på plats, att vara här och nu och att få med sig varje litet ögonblick av barnets utveckling! Jag menar inte att man behöver sitta och stirra på barnet varenda sekund, även om jag kan sitta och se på Colin i timmar när han sover. Han är bara så fin! Allt det andra känns inte lika viktigt att lägga tid på, inte just nu 🙂 En sak jag vet alldeles säkert är att när den tiden kommer, när jag får tid till att göra annat, så kommer jag att sakna den här tiden när Colin behöver mig som mest!

collage_20150709180503964

0 Gilla det här

You might also like