Loading...

Tålamod och irritation

När man är småbarnsförälder får man ofta känna på olika påfrestningar och hur långt ens tålamod kan sträcka sig. Barn har en tendens att utforska och testa, allt! Om man säger ”nej” så kan de fortsätta göra det bara för att se om du verkligen menade ”nej”. Det är perioder av trots och att göra tvärtemot. Och perioder då de varken vill eller gör alls. Det är ganska svårt att tvinga en 1-2 åring att borsta tänderna om han biter ihop och vägrar att öppna munnen.

Något jag märkt är att min son har en väldigt stark vilja, och det är det fler som märker av. Han är också en ganska dramatisk person, så om han får en tillsägelse slutar det ofta med skrik och tårar. Som med de flesta barn. Jag tror att det är en god egenskap att barn tar för sig, men de ska lära sig gränser för vad de kan och  inte kan få. Det är en utmaning för varje förälder. Man vill ju inte vara för sträng, men man vill inte heller ha krig. Det kan vara svårt att själv sätta de där gränserna. Är det okej att barnet skvätter vatten över hela badrummet eller är det lov till att rita på golvet? Det är en fin balansgång, det gäller bara att hitta den! Jag brukar tänka att det går bra om ingen tar skada och att inget går sönder. Med undantag.

För att inte helt tappa lugnet så är det extremt viktigt att komma ihåg att barn är barn. De förstår inte allt på en gång. Om man aldrig  varit med om något innan, hur ska man då veta om det är ok eller ej? Små barn kan inte alltid fråga heller, de bara gör. Ju äldre barnet blir desto enklare är det att glömma bort just den biten. Därför försöker jag alltid att tänka mig in i mitt barns situation. Hur tänker han? Det är inte alltid det sker automatiskt för min del heller, ibland blir jag arg och höjer rösten. Då reagerar C och jag får dåligt samvete och ber om ursäkt. Så är det att vara förälder. Man glömmer bort och man får göra om, göra rätt. Erkänna att man gör fel, högt och framför sina barn, säga förlåt och lära av sina egna misstag. Precis som barn lär sig. Av oss.

Nu när jag är gravid känner jag att mitt tålamod påverkas en aning, men det beror mest på att jag blir irriterad på mig själv och min kropp. För att jag inte orkar. Jag har inte samma energi och kraft som jag vill ha, jag kan inte röra mig på samma sätt som annars. Då blir man extra sårbar och det är bara att medge att man kan behöva lite extra avlastning. Speciellt nu när det närmar sig slutet.

Jag är lycklig som har en så förståelsefull, hjälpsam och självständig liten pojke. Tack vare hans starka vilja så vill han klara av mycket själv. Även om han ibland kan vilja något helt annat än vad som ska göras så är jag glad för att han prövar själv 🙂 Att ha tålamod hjälper långa vägar!

0 Gilla det här

You might also like