Loading...

Sol & värme – inget för oss

Tropisk sommarvärme, klarblå himmel och stekande sol! Till slut nådde sommaren hit till Trondheim. Så härligt, så farligt. Vilken annan sommar som helst, tidigare år, hade jag varit ute i solen och försökt att få en så jämn brunfärg som möjligt. I vanliga fall brukar jag älska värmen. Men inte i år. Mest beror det på min lilla son, som blir 3 månader på måndag. Han kan inte vara ute i solen, och eftersom att han behöver mig så innebär det att jag är inne största delen av dagen. Att gå promenader är mysigt när det är fint väder, men i den här stekhettan blir det alltför varmt i vagnen, och det kan vara livsfarligt för små bebisar. Visste ni att nyfödda inte kan ställa in värmen som oss vuxna, att de om de blir för varma kan de tro att de ligger i mammans livmoder igen och  därmed sluta att andas!? Därför väljer jag att inte gå promenader de varmaste dagarna, när solen ligger på och det liknar en bastu inne i vagnen.

Värmen gör så att det blir tungt att andas för mig, så jag kan bara föreställa mig hur jobbigt det är för min lilla skatt. Det är så varmt i lägenheten, även med fläkten på sovrummet igång. Colin blir så varm att han svettas om nätterna, och det är jobbigt för en mamma att inte kunna göra något för att hjälpa sitt barn.

DSC_0360
Det bästa med våran stora veranda är att vi har sol hela dagen från 12:30 tills solen går ner!
Det värsta är att vi har sol på nästan hela verandan och det är därför svårt att ställa vagnen i skugga. 

 

Själv har jag bränt mig på överärmarna och fått soleksem, därför blir jag tvungen att undvika solen ett tag. Så idag har vi bara varit inne. Fick som tur var besök av Martine 🙂 annars hade jag tyckt att det blev väldigt långtråkigt.

DSC_0357

När Martine åkt var Colin ganska trött, mestadels berodde på värmen, men också en del överstimulering. När små barn är trötta men inte vill eller kan somna så blir de ofta övertrötta och överstimulerade, vilket i sin tur leder till att de skriker och blir ledsna. Colin har emellanåt kvällar då han skriker en stund. Det enda som hjälper då är att hålla honom, gå fram och tillbaka och bara vagga honom till sömns. Det är hjärtskärande, och det krävs massor av tålamod och energi. Det är både jobbigt och smärtsamt för mammahjärtat. Det enda man kan göra då är att finnas där. Ibland behöver de små bara gråta ut. Skrik och skratt är sätten de kommunicerar på i den här åldern 🙂

DSC_0364[1]

DSC_0363

DSC_0362

Den enda solstrålen jag behöver! <3

0 Gilla det här

You might also like