Loading...

Osociala media

Nu har jag tänkt länge på det här inlägget, i flera dagar och flera gånger tidigare. Funderat på hur jag ska skriva och formulera mig för att det inte ska låta dömande på något vis. Hur ska jag skriva för att undvika att någon reagerar defensivt och tänker ”ja, men du då..”? För det här inlägget handlar om just det här som jag använder mig utav just nu, liksom du gör. Något som blivit en stor del av vårat samhälle. Något som gör att varningsklockor börjar ringa och någon mer än jag har börjat reagera på att det kanske har blivit för mycket utav ”det goda”. Sociala media och skärmbruk. Jag bestämde mig för att det var ett tillräckligt viktigt ämne att skriva om idag när jag var på 6 månaders-kontroll med Olivia. När sjuksköterskan sa att det kommit upp en ny punkt på deras checklista, de skulle undersöka hur det ligger till med skärmbruket bland småbarnsföräldrar. Vi har alltså kommit till den punkten nu när kommunen fått för sig att vi använder skärmarna för mycket och att det påverkar våra barn negativt. Det är oroväckande. Och det är sorgligt.

Jag vet hur det är. Jag förstår. Jag använder både facebook, instagram och snapchat. Vissa dagar mer, andra dagar inte alls. Ibland känner jag mig tvungen att uppdatera något från mitt liv, precis som om någon skulle bry sig. Om jag inte gör det så vet ju ingen vad som händer i mitt liv. Ingen frågar, kanske just för att jag lägger ut uppdateringar med jämna mellanrum. Kanske för att man har så många andra vänner man håller kontakten med så att man inte hinner med att skriva personligt till alla. Så på ett sätt är det skönt att man bara kan uppdatera en status eller lägga ut en bild på internet så att ingen glömmer bort att man existerar. Jag ogillar det egentligen, för det gör att man inte behöver ha ”riktig” kontakt. Det är enklare att skriva till varandra, svara direkt eller några dagar senare om det passar, enklare att planera. Samtidigt är det också enklare att ställa in. Vi är enklare att nå, men det är enklare att vara okontaktbar på samma gång. Teknologi är inte hundra procent och vi kan skylla på att vi inte nås. Det är även enklare att ta reda på saker, googla sina symtom och leka läkare istället för att bli undersökt på riktigt. Enklare att klicka hem saker, kläder och skor. Man behöver aldrig möta människor om man inte vill. Jag ogillar starkt, samtidigt som jag gillar det väldigt mycket, att man kan göra nästan allt med mobilen. Praktiskt. Men osocialt på ett vis.

Det är otroligt lätt att fastna i den bubblan. Ju längre in man hamnar, desto svårare blir det att ta sig ur igen. och det värsta är nog hur det påverkar våran framtid, våra barn. Jag ser redan nu hur mina egna barn slukas av skärmarna, när de ser på tv eller spelar något spel på mobilen så blir de okontaktbara. Oavsett om jag försöker att kasta boll eller bygga torn med en skärm påslagen så förlorar jag uppmärksamheten. Det är inte en sådan värld jag vill leva i.

Därför har jag gjort ett medvetet val, jag låter mobilen ligga så mycket som möjligt när mina barn är vakna och i samma rum. Då används den endast till samtal, om jag måste svara på ett meddelande eller om jag vill fotografera. De ska inte se hur flitigt den kan användas. Mobil-nätet är avslagen på natten eller när vi är ute och går. Jag behöver den tiden ifrån skärmen, ifrån uppdateringar om vad folk gör i tid och otid. Jag längtar tillbaka till den tiden då jag inte hade en så avancerad telefon. Men så hjälplös man skulle vara då helt plötsligt. Jag läntar tillbaka till den tiden då man var tvungen att ringa eller prata ansikte mot ansikte med människor.

Trots att det heter Sociala Media så har jag nog aldrig känt mig, eller uppfattat så många andra, som så osociala som vi är idag.

0 Gilla det här

You might also like