Loading...

Oron

Igår var jag på en extrakontroll hos min barnmorska, för att hon ville mäta om min mage växer som den ska. Låg lite under den linjen man ska följa sist jag var på kontroll, och den hade inte vuxit sedan då. Jag har aldrig känt mig så nervös som då, när jag fick beskedet att den inte vuxit. Så hon ville skicka mig på ett extra ultraljud.

När jag satt i väntrummet så kände jag mig så ensam om det, för man vet ju inte vad som kommer att ske och hur man kommer att reagera. Men väl inne och magen blottad så kände jag lugnet direkt när jag såg min lilla bebis på skärmen. Min bm hade sagt att hon inte var särskilt orolig med tanke på att C var liten, jag var liten och min pappa var liten när vi föddes. Det var bara för att vara extra säkra. Att hjärtat slog som det skulle samt att jag känner så mycket liv varje dag var dessutom de bästa tecknen jag kunnat be om! Grunden till att min kurva hamnat under själva genomsnittslinjen kan ju ha att göra med både hur hon ligger och andra faktorer. De räknade med att hon väger ca 2,2 kg idag, vilket är lite under genomsnittet bara. Extremt goda nyheter.

Det är det jag kallar att vara orolig från första stund när man väntar barn! Nu har bebisen lagt sig med huvudet neråt, inte fäst sig ännu kanske men snart så. Är idag i vecka 34+1 <3 När tror du att hon tittar ut?

0 Gilla det här

You might also like