Loading...

Nojjig mamma

Nu har Colin knäckt koden hur han ska resa sig upp mot saker. Han lärde sig krypa för ungefär 2½ vecka sen, då stapplade han fram sakta men säkert. Idag är han snabbare så det gäller att vara uppmärksam. När han dessutom reser sig upp mot allt, som till exempel en duschdörr som kan glida undan eller en kruka som kan välta, så blir man hjärna lite extra nojjig som mamma. Lustigt det där hur man börjat oroa sig för allt! Det började redan under graviditeten, om bebisen sparkade eller var lugn. Samma sak är det idag, om Colin inte sover är jag orolig, om han sen sover länge och djupt så är jag också orolig. Tänker alltid på alla möjliga scenario. Tror att det är en inbyggd försvarsmekanism som föräldrar, kanske framför allt mödrar, har. Om vi håller alla möjligheter öppna så kan vi skydda våra barn, helt enkelt. Lite komiskt är det ändå, hur man kan tänka att när barnet gör något annorlunda så är det säkert något som är fel. Men så är det ju inte, inte alltid i alla fall.

När vi varit ute och gått så brukar Colin vakna direkt när vi kommer innanför porten. Antagligen för att det blir så varmt. Men inte idag. Då sov han, i porten, i hissen och i hallen. Då började jag undra om något var fel, eftersom att han sov fastän vi kommit in och det hade gått mer än en halvtimme. Så brukar det ju inte vara. Kände efter om han andades, vilket han självklart gjorde, och väntade på att han skulle vakna. Tog inte så lång stund 😉 Lite frisk luft gjorde tydligen gott! Var dessutom mer plats idag när vi gick ut, för första gången, i sittdelen med voksipåsen istället för att ha den trånga bagen, så var kanske skönare idag 🙂

 

0 Gilla det här

You might also like