Loading...

När du behöver det som mest!

När jag var yngre och gick i låg-/mellan- och högstadiet så brukade jag ”leka” med en väninna som heter Adele. Vi fantiserade om hur våra framtider skulle se ut. Hur framgångsrika vi skulle vara, hur våra män skulle göra, hur många barn vi skulle få och vart vi skulle bo. Min dröm var att bli antingen kändis eller konstnär, kanske sångerska eller författare. Jag skulle såklart träffa en snäll, omtänksam man, han skulle ha det bra ekonomiskt och vara generös. Vi skulle bo i ett stort hus, i ett varmt land, med swimmingpool och eget gym. Jag ville ha ett barn, för det verkar göra så otroligt ont att föda, kanske två på sin höjd. Jag och Adele skulle såklart fortfarande stå varandra lika nära, vi skulle ha dubbelbröllop, ha fester tillsammans och resa runt med våra familjer. Och så skulle vi leva lyckliga i alla våra dagar. Det var på den tiden när ungarna fortfarande lekte utomhus till största delen av tiden, vi fick knappt vara inne. Oftast var vi på gården eller vid basketplanen på skolgården.

IMG_20140702_074350

När jag slutade högstadiet och började gymnasiet var det en händelserik period i mitt liv. Mina föräldrar hade nyligen separerat, pappa hade träffat en ny, mamma träffade en ny, jag mötte en kille och blev kär. Det var även första gången jag smakade på alkohol, som så många andra i min ålder redan hade gjort. Från högsta betyg i skolan så gick det mindre bra. Sånt som händer när man får upp ögonen för någon eller något annan. Jag blev skoltrött och fick nya, andra drömmar. Han jag träffade tyckte inte alls att pengar var så viktigt, han var mer omtänksam mot andra. En kille med ett stort hjärta.

När jag tog studenten var det med nästan lägsta betygen istället, och jag sökte mig till en Yrkeshögskola i dalarna. För att börja på nytt. Det tog slut med min gymnasie-kärlek och jag träffade en annan kort därpå. En kille som jobbade hårt. Han fick jobb i Norge och jag flyttade med. Det kändes som att jag gav upp massor, mitt jobb, min familj och mina vänner. Ändå var det något jag kände att jag behövde göra. För att komma bort, igen. När vi hade gått igenom en hel del motgångar så beslutade vi oss för att det var vad det var, och vi gick skilda vägar. Efter det hade jag mer eller mindre gett upp kärlek.

DSC_0019

Aldrig skulle jag ge upp mina drömmar för en man, aldrig igen. Flytta tillbaka till Sverige eller till andra sidan jordklotet, det var min plan. Men så hände det något som gjorde att jag stannade kvar i Trondheim. Lite längre än jag planerat. Tack vare det träffade jag någon som gjorde att livet känns så mycket enklare. Så jag har fortfarande hopp och tro på att kärleken finns. Den kommer inte när vi letar, utan den kommer när vi behöver den! Istället för att tvinga sig eller någon annan till att tycka om någon, istället för att ta ”första bästa”, så behöver man acceptera situationen man är i. Det är så av en anledning. Har du någon du håller kär så är det helt underbart. Om inte, så stressa inte, då är det något annat som är viktigare som du behöver först!

Jag tror att alla personer i mitt liv har funnits eller finns i det av en anledning. För att hjälpa mig hitta fram, för att hjälpa mig gå vidare, för att göra mig lycklig. Det är först när jag ser dem som jag kan ta emot det de har att bidra med 🙂 Därför ångrar jag ingenting och ingen person <3

IMG_20140628_215411

Jag vet inte vart jag kommer att bo framöver, men just nu trivs jag bra där jag är. Med den jag är.  Tro, hopp & kärlek <3

0 Gilla det här

You might also like