Loading...

Mörkrädd?

Som jag skrev igår kan det vara ganska skönt att vara ensam, men det finns gränser! Låter kanske lite dumt att säga att det här blir andra natten i rad som jag sover hemma själv nu när Jonas är på utbildning. För är man noggrann är det ju ingenting! Har bott själv tidigare, både med och utan rumskamrat. Men jag säger då det: Att vara ensam i en trea med ett stängt rum (som används som fråd) är inte alls rofyllt!
Började med att jag slutade sent idag, från skillnad till igår så det fortfarande var ljust när jag kom hem. Var inte hemma förrän kvart i elva. Jagade såklart upp mig när jag gick genom skogen. Man har läst om galenskap som folk hittar på. Sett för många skräckfilmer. Och så vidare. Hur som helst så pratade jag med Jonas hela vägen tills jag kom in genom dörren. Just det, hade redan tidigare på jobbet fantiserat om att jag kanske hade glömt att låsa ytterdörren. Tänk om någon klivit in och gjort gud vet vad med katterna. Kanskeva personen kvar? Så var inte fallet! Jag låste upp och kom in i totalt mörker. La på telefonen. Klev in i duschen. Där, mina vänner, får jag alltid för mig att någon är i lägenheten och när som helst kan kasta sig på mig. Alltid lite nojjig. Kanske däför jag inte tycker om att ducha en längre stund, allra minst när jag är ensam hemma! När jag var färdig tände jag i alla rum, tittade under sängen, drog snabbt ner persiennen till balkongfönstret (kan faktiskt stå någon där). Enda släckta rummet är det vi inte använder. Jag hoppas att ingen är där inne nu. Känns inte bättre av att fönstret stått öppet hela dagen, även om vi bor på andra våningen.
Hur ska jag våga sova nu då? Jag måste släcka alla lampor för att inte väckas. Katterna är min livlina. Jag har kollat låset. Blir ett samtal till innan jag somnar.
Dumt att tänka så mycket.. Sov gott!

0 Gilla det här

You might also like