Loading...

Lite som Solsidan-Ove

När man är en känslosam person, som bland annat jag är, så är ångest en lättframkallad känsla. Den går inte att tänka bort. Även när man vet att man inte kan göra något åt saken, även om man vet att det är så det är och accepterar det så finns den där: ÅNGESTEN!

Som en ovälkommen gäst, någon som kommer och går som den vill (lite som Ove Sundberg i Solsidan fast 1000 gånger värre!). Det är som en stress som aldrig riktigt vill försvinna, hur mycket man än mediterar och andas lugnt.

Man vill vara alla till lags, vara en duktig person som inte gör någon besviken, man vill inte säga nej, inte lämna någon. Men tyvärr, vi är människor och kan omöjligt vara alla till lags (antingen de andra eller oss själva), och då kommer ångesten. Efter stressen, när vi gått in i väggen för att vi försökt att tillfredställa allt och alla, då kommer ångesten för att vi misslyckades.

Vad är hemligheten för ett ångestfritt liv? Vissa saker ger inte ångest. Att slänga rester (som kunde mättat någon annan) ger inte lika stor ångest som att äta en chokladboll. Att köpa en fin sak på rea (ett s.k fynd) ger inte lika stor ångest som att inte skänka 100 kr till de som inte har någonting alls. Att missa en dead-line ger större ångest än att missa en god natts sömn. I vissa fall är vi mer själviska än andra. Vaför?

Ska vi vara själviska eller inte? Är det bättre att få ångest över vikten eller är det bättre när någon annan är inblandad? Jag vet inte, kanske inget utav det.

Jag vet att jag är en sådan som får ångest över när jag sviker andra, eller snarare när jag tror att jag sviker andra. Min familj, vänner eller mina katter. Jag bryr mig inte om jag äter en chokladboll eller två. Däremot bryr jag mig om jag missar ett träningspass. Jag får ångest när jag sover för länge på dagen. När jag inte går ut och får frisk luft. När jag spenderar pengar som borde gå åt något annat, men det släpper oftast eftersom jag sällan köper något onödigt. Jag får ångest när jag inte kan finnas där för alla jämt, och det slutar alltid med att jag inte finns där för någon alls.

När ångesten dyker upp gäller det att komma ihåg de viktiga stunderna. Minnena som gör en glad. För ångesten leder ingenstans, förutom till ett ensamt och tråkigt liv!

0 Gilla det här

You might also like