Loading...

Hell-tunneln

Nu har jag varit tillbaka på arbetet i 2 veckor, det har gått i ilfart och min hjärna känns som om att den är uppe i varv dygnet runt. När jag inte är på jobbet så är det studier, husarbete, träning och, viktigast av allt, Colin som är i fokus. När det händer mycket så påverkas också sömnen, och det har jag märkt av ganska gott. Den här veckan jobbade jag tidigt, alltså från 5:30. Då har jag lagt mig innan 20 på kvällen, för att jag måste kliva upp och köra hemifrån ca 4:30. Det som är skönt då är att det är väldigt få bilar ute samtidigt som mig, och det tycker jag om eftersom att jag inte kört så mycket innan. Då kör jag först motorvägen och sista delen kör jag av på ”gamla vägen” som är mer en landsväg. Grunden till det är för att jag vill undvika ”Hell-tunneln” som är lång och trång (det är den känslan jag får där inne i alla fall). Namnet gör den inte mer lockande heller.. Jag är inget stort fan av tunnlar överhuvudtaget just för att de känns trängre fastän de är lika breda som en vanlig väg, och i början när jag körde satt jag alldeles spänd och höll nästan andan igenom dem. Det är 4 tunnlar på väg till jobbet ute på Vaernes, så jag är glad över att kunna köra runt i alla fall den sista/första till och från. Men så igår, eftersom att jag ville komma fram lite snabbare så bestämde jag mig ändå för att köra genom ”Hell-tunneln”. Eller ja, jag bestämde i sista sekund när jag skulle välja om jag skulle köra av motorvägen eller inte, och så var det ingen återvändo längre :p Gick bra, jag överlevde och kom fram! Hel och snabbare än vanligt 😉

Ibland måste man bara ta valet och kasta sig in i det. Även efter en del velande så ska man veta att det går att ta en annan väg nästa gång. Poängen är att man måste våga. Våga ta den ”läskiga” vägen som man inte är riktigt van till. Det handlar om val. Det handlar om att vilja och våga! 

0 Gilla det här

You might also like