Loading...

”För mycket uppmärksamhet?”

Att vara mamma är det absolut bästa som finns. Det är underbart och fantastiskt, det är kärlek och otroligt lärorikt att vara mamma. Men ibland är det samtidigt väldigt slitsamt och tufft, det tror jag att alla kan vara eniga om. Ibland räcker inte tålamodet till, man är trots allt människa. Med för lite sömn och mycket stress blir man lite mer ömtålig än vanligt.

Jag gör allt för mina barn. Jag försöker att inte skämma bort dem med saker, ibland får de sådant de vill ha för att jag tycker att de förtjänar det men i det stora hela så har de det de behöver. Däremot skämmer jag bort dem med uppmärksamhet och med kärlek. När de gör något bra så ger jag komplimanger, oavsett vad de gör så bekräftar jag att jag ser och hör. Det är viktigt för mig att de inte känner sig förbisedda och ignorerade. De tar åt sig saker, även om vi vuxna inte menar något illa. Om mina barn säger något så hör jag på dem. Så for de faller så är jag beredd. Skriker de så är jag där med tröst. Mina barn är känsliga, men de vet att deras mamma är där om något är fel. Det är så jag vill att det ska vara. De har en trygg hamn. Självklart har de andra personer de tyr till också, men jag är den som ser, hör och känner dem bäst.

För det har jag fått höra att jag har en ”sykelig” relation med mina barn. Att jag är för knuten till dem. Att jag måste lära mig låta någon annan ta ansvar ibland. Det är chockerande och nedlåtande att folk har sådana åsikter om någon annans sätt att vara mot sina barn när det inte är något fel med det, och när de tydligen inte har någon aning om hur personen är. Det är tyvärr lätt att döma folk och svårt att ha förståelse för att folk är på ett visst sätt av en anledning. Men det borde väl inte chockera eller förvåna en att människor gärna snackar om andra, för att rikta uppmärksamheten bort från sig själva. Det är synd att människor ska prata bakom ryggen på varandra.

Ibland känns det som att man inte kan öppna upp sig för någon, eller för vissa personer, för det kommer tillbaka som en kniv i ryggen. Är man ärlig om något så får man väl bara tåla att höra, även om man bara vill ha någon att prata med som inte ger svar tillbaka.

Oavsett vad folk tycker och tänker så är jag lycklig över att jag är en mamma som är ”besatt” och ”överbeskyddande” mot mina barn. Tack vare det har jag fått med mig det mesta som de gjort, och så många fina minnen det ger mig! För dem gör jag allt och det är dem jag väljer att lägga mest tid, fokus och kärlek på. Den typen av mamma är jag 🙂

0 Gilla det här

You might also like