Loading...

Född snäll?

I onsdags var vi på våran första barsel-träff, hemma hos en annan mamma. Barselgrupp är alltså en grupp för nyblivna mödrar som hälsostationen anordnat. Barnen är alltså födda runt samma tid och vi bor i samma område. Ett sätt att möta andra i samma situation som en själv då många andra jobbar och kanske inte har samma intresse som man själv har just nu. För det är bara att inse, hela mitt liv och det jag pratar om handlar om Colin, Colin och Colin. Ibland funderar jag på mig själv, att orka träna och hinna med mina egna behov, men inte i närheten så mycket som jag tänker på min lille son och hans behov. Han är ju tros allt mittpunkten i mitt liv, den finaste och mest värdefulla jag har! Därför är det förståeligt om vänner inte orkar lyssna på snack om mat-, sov- och andra bebisvanor som vi nyblivna mammor pratar om. Perfekt att kunna dela erfarenhet och frågor med mammor som har liknande tankar i hjärnan 🙂

Hur som helst så pratade vi lite om att människor runt omkring kan komma med aningen märkliga, ibland opassande, frågor när man precis fött barn. Människor kan ju vara väldigt angelägna om att lägga sig i, de har ofta goda råd att ge och är väldigt nyfikna. Helt okej, ibland. Men ibland kan det komma att bli lite väl underligt. Ett exempel som kom upp var frågan: ”Ammar du?” Det kan vara en oskyldig fråga, men man kan som nybakt mor känna sig lite ifrågasatt. Jag menar, så mycket som det skrivs om hur bra och viktigt det är att amma, så klart att man känner en press. Ibland funkar det dock inte att amma. Ibland vill inte barnet ha modersmjölk, ibland kommer inte tillräckligt och barnet kanske inte får i sig tillräckligt med mjölk. En del vill inte amma. Vad som än är, så är det viktigaste att barnet får mat och näring, mår bra och att både föräldrar och barn trivs med situationen! Så istället kanske folk ska fråga: ”Ger du ditt barn mat?”. Hur konstig fråga är inte det? ”Självklart får mitt barn mat!” 😉

pyjamas

En annan fundering som kom upp var när folk frågar: ”Är h*n snäll?”. Ja, alltså, mitt barn är snällt, han är ju inte elak i alla fall. Eller..? När han skriker så är det ju inte för att han vill jävlas, det betyder att han vill eller behöver något. När han slår, rivs och nyps hej vilt så är det helt säkert för att han testar sin motorik, inte för att han vill skada någon. Jag kan säga som så, då det är många som säger att min son är en lugn bebis, han har skrikperioder han också. Ibland är Colin missnöjd han också, men han är också väldigt lätt att ha med sig på café och restaurang. Är det andra människor omkring så blir han väldigt nyfiken och vill gärna charma dem. Däremot blir han ledsen om en annan bebis eller ett barn låter högt eller gråter. Ibland är han så trött att han skriker, emellanåt har han orolig mage och kan skrika för att det gör ont. Får han inte mat direkt när hungern smyger sig på så blir han också otålig och kan skrika högt. Precis som jag blir på väldigt dåligt humör och får värk när jag är hungrig. Ibland är han omöjlig att tillfredsställa, eftersom att han inte vet vad han vill eller behöver alla gånger, precis som andra bebisar. De har en bestämd vilja och ett hett temperament. Sättet de kommunicerar på är genom skrik, skratt och gråt. Min lugna bebis låter och sprallar mycket, mest när han är själv med mig och Markus hemma. Det tar tid att vänja sig vid andra människor, men de han träffar oftast blir troligtvis de första som får se hans ”sanna jag” så småningom!

Fick blåmärke av min snälla son, som har väldigt starka nypor. 

blåmärke

Står i alla fall fast vid att mitt barn är snällt, än så länge. Inte förrän en person är medveten om vad h*n gör och gör val, när h*n vet vad som är rätt eller fel, kan h*n klassas som snäll eller elak. En av de vackraste delarna med att vara förälder är väl ändå att få vara med och se hur ens barn utvecklas, se hur personligheten blir till och att vara med och forma en människa. Det är den mest värdefulla och samtidigt en skrämmande del av föräldraskapet. Det är nog ingen som vet hur man ska göra för att barnet ska förbli snällt livet ut. Det enda vi kan göra är att försöka och göra vårat bästa! Så fråga mig igen om några år om mitt barn är snällt, så kan jag svara. Och vad svaret än är så ska jag ta en stor del av ansvaret, för det är min uppgift att lära honom, uppfostra och visa hur man är en kärleksfull medmänniska som är snäll mot alla andra 🙂

”Ingen föds ond” – det är upp till oss föräldrar att lära våra barn hur man ska uppföra sig! <3

50år
Fakta från ”Changetech”

träd

0 Gilla det här

You might also like