Loading...

En mammas tålamod

Idag brast mitt tålamod. Igen. Som det gör några gånger i veckan. Som jag skrev igår så har det blivit mycket bättre, det tar längre tid innan jag ”exploderar”. Men det känns ändå hemskt. Jag känner mig som världens sämsta mamma, just då. Jag kan kasta iväg saker (mjuka saker, kläder..) i frustration. Säga dumma saker som jag inte menar. Och det gör bara saken värre. Fastän jag vet att mina barn inte förstår varför det händer, så förstår de att något är fel när mamma blir så upprörd. Jag kan se att de blir oroliga. Ändå kan jag inte stoppa mina ord. Det känns fruktansvärt. Jag vet att det finns bättre sätt att få min äldsta att få på sig overallen, som går snabbare än att själv bli sur, men det sättet känns långt bort när man inte orkar.

Idag sa jag att jag inte orkar. Det är för mycket vissa dagar. Och jag vet vad det beror på. Det har ingenting med mina barn att göra. För de är underbara och otroligt duktiga, när de vill. Det är bara en fas de är igenom. Det handlar om mig, mitt liv och personer som påverkar mig. Jag ser ett mönster. Det är det jag måste bryta.

Längtar efter att hämta hem barnen nu, så att vi får en fräsch start idag.

Ett stort minus när jag blir upprörd och stressad är att minnet sviker mig. Olivia fick inte med sig sin frukostbox. Colin fick inte med sig en varmare mössa. Kände mig inte alls på topp när jag åkte ifrån förskolan. Nog med gnäll, bara att acceptera att det skett och bli bättre.

Ha en fin dag!

0 Gilla det här

You might also like