Loading...

Det kommer alltid att vara så…

Här kommer ännu ett inlägg om min fantastiska son. Förstår om en del tycker att det är tjatigt, och jag kan tycka att jag själv är det emellanåt. Har egentligen massor av idéer till inlägg jag kan skriva, det ploppar upp andra tankar hela tiden i det här lilla huvudet, men ändå dras min uppmärksamhet alltid till min älskade lilla plutt! För när jag skriver, oftast på kvällen eller när han sover en kort stund om dagen, så är det en av få gånger som jag inte har Colin uppå mig, eller att jag är uppå honom. Det är otroligt svårt att slita sig ifrån sin favoritmänniska, för när man väl kan, när man väl har möjligheten att få vara för sig själv ett tag, då slits hjärtat itu och man inser att det kanske är man själv som har separationsångest. Möjligtvis är jag den enda som känner så, men jag tror inte det. Nu har jag i alla fall lagt honom för natten, och jag nästan längtar tills jag får gosa med honom lite mer. Oavsett hur slitsamt det kan vara att gå hemma hela dagarna, hur rastlös jag än känner mig, så är det någonting som går upp för mig varenda dag. Det är att Colin inte alltid kommer att vara såhär liten. På de här 4½ månaderna, + lite till, som gått har jag lärt mig otroligt mycket av den här lilla personen. Jag har fått vara med på det absolut mest fantastiska någonsin, något som toppar allt i hela världen! Han har gått från att vara ett tomt skal, som bara gjorde det som behövdes för att överleva, till att vara full av liv och personlighet! I mina ögon är han perfekt, den underbaraste i världen som jag gör vad som helst för! Ingen annan får riva mig i håret, i huden och i näsan, ingen annan får spy eller dregla på mig utan konsekvenser, bara han fram tills att vi lyckats lära honom att det inte är helt okej. Det är bara för min sons skull jag kliver upp mitt i natten, går fram och tillbaka i zombie-modus när alla andra sover, det är för hans skull jag kliver upp i ottan bara för att han sen ska somna i min famn en halvtimme senare. Och på kvällarna när han ska sova så spelar det ingen roll om han vill att jag ska läsa en eller tio sagor, om han skriker för att han är hungrig och trött eller för att han bara vägrar att sova. Då håller jag honom, vaggar fram och tillbaka, trots att rygg och armar värker för att han blir tyngre och tyngre. Jag håller honom så länge det behövs, så länge han vill. Vet ni varför? För att jag inser att det inte kommer att vara så för alltid. Jag tänker på det jämt. Hur fort han vuxit och växer, hur fort tiden gått och går. Jag bestämde mig redan från början att jag skulle njuta av varje sekund, vilket jag gjort och gör, tillsammans med mitt hjärta. Ändå går tiden för fort fram. Därför håller jag honom hårt, nära, ofta, länge och mer än gärna. Så länge jag kan, så länge jag får. För det kommer inte alltid att vara så. En dag är han för stor för mig att lyfta, en dag kommer han att vilja klara sig själv. En dag kommer han säkert att vilja sova hela förmiddagen, någon gång kanske långt ut på dagen. Därför gör jag allt det där som jag, än så länge, bara gjort och gör för min lilla älskling <3  Han kommer alltid att vara mammas pojke, oavsett han vill eller inte! Så kommer det alltid att vara.

ettgottskratt

I lördags var förresten första gången jag var på fest sen augusti 2014. Var lite jobbigt att lämna Colin, men Markus var hemma med honom och han skulle ju ändå sova så det kändes helt okej. Festade till det med en flaska Olden eple och en jelly shot. Kändes dagen därpå att jag kom i säng senare än vanligt. Glad att jag inte drack något annat 😉

IMG_20151010_200049

IMG_20151010_221100

Igår mötte vi Veronica och hennes söta Aline, som är 5 veckor yngre än Colin. Hur sött som helst när de såg på varandra och faktiskt såg varandra. Förra gången de såg varandra var de lite mindre och inte lika uppmärksamma på bebisar. Vi tog en tur runt Nidelven när de små sov i vagnarna. Vilket påminner mig om att lilleman nu helst vill sitta upp, i sin liggdel. Är för tidigt att börja med sittdelen redan nu, tror jag, så löser det genom att bunkra upp med täcken/filtar så att det blir ett mjukt stöd och så att han inte kan ramla ut. Envis liten krabat 🙂

DSC_0926

DSC_0928
Alltför ljust för att hålla ögonen öppna. Men han SKA sitta! :p

Det var det som blev idag. Anledningen till alla inlägg om min plutt beror mest på att han är hela mitt liv just nu 🙂 Kanske nästa inlägg handlar om något annat, men mest troligtvis kommer Colin att nämnas även då. God natt!

0 Gilla det här

You might also like