Loading...

Det är okej att känna

Känner du nån gång hur frustrationen växer inom dig, sakta men säkert? Hur du egentligen bara vill skrika högt och kasta något i väggen? Det liksom pirrar i magen, för att du vet vart du är på väg men har inte riktigt det där tålamodet. Eller alla dessa tankar som kommer, oavsett hur mycket du kämpar för att hålla dem undan. Du vet att du borde tänka positivt, för det är vad du själv säger och det är vad alla andra tycker. Du vet allt det där. Ändå kommer den där känslan ibland. Den när du undrar vart du egentligen hör hemma. Den som får dig att känna dig vilsen. Du undrar om du valde fel den där gången? Man borde inte ångra ett val man gjort, för att det kändes ju rätt där och då. Eller gjorde du det för någon annan? Vad du än fattade för beslut, för vems skull det än var, så vet att det påverkat dig och hade gjort oavsett.

Ju mer du tänker på det desto mer förvirrad blir du, och du hamnar i en ond cirkel av negativa tankar. Så är det bara. Och det är helt OK!

IMG_20140309_072152

Det värsta som finns är när människor försöker göra en glad genom att säga ”det kunde varit värre” eller ”jag förstår precis” när de inte gör det. ”Tänk på barnen i Afrika” eller ”Du har ju i alla fall tak över huvudet”. Ja, jag vet allt det där också. Ändå mår vi dåligt över ”små” saker. För om du jämför, då är det kanske inte så illa. Hur mår du då? Ovanpå dina egna känslor så hamnar dessutom skuld-tankarna att veta att andra har det sämre än vad du har. Men egentligen spelar inte det någon som helst roll. Det finns ingenting du kan göra för dem, om du själv inte mår bra.

Poängen är: Det är OK att vara ledsen! Det är OK att vara frustrerad! OK att skrika, gråta, kasta kuddar i väggen! Det är OKEJ att känna sig nere. Det kan till och med vara hälsosamt att känna så då och då. 

Vi pratar ju hela tiden om att ”människan är gjord för att springa i skogen, äta bär och nötter…vi är egentligen inte designade för dagens samhälle, stress och mat..etc. etc.”. Vi talar om att bebisar och småbarn är de som andas bäst, rör på sig bäst, lyssnar mest och bäst på sin kropp när det kommer till hunger. Därför tror jag inte att människor är gjorda för att hålla tillbaka känslor. Om man slog sig på stenåldern skrek man säkert, man höll inte tillbaka sin ilska. Likaså som barn skriker om de gör sig illa, om någon tar ifrån dem en leksak eller om de bara vill något de inte får! När de skrikit färdigt så blir de lugna och glada igen. Så är det med oss alla. Vi växer inte direkt ifrån känslor, utan oftast blir de fler och starkare. Tillåt dig själv att känna!

 

0 Gilla det här

You might also like