Loading...

Barbie vs. Realistic Barbie

Idag var jag länge på gymmet. Dels körde jag både ben-passet från igår, då jag tog en joggingtur i solen istället, samt armar och bröst. När jag var färdig blev det även lite tabata-övningar tillsammans med Veronica, Linda och Stian.

När jag värmer upp på Crosstrainern brukar jag läsa artiklar från en amerikansk hemsida som heter MindBodyGreen. Där finns massor av inspiration och motivation, tips och fakta om en sund livsstil och olika sjukdomar med mera. En artikel jag läste idag handlade om lanseringen av den ny-designade barbiedockan.

barbie-redesign-1

Jag minns själv hur jag lekte med barbiedockor när jag var liten. Hade flera stycken (tror de finns kvar i källaren hemma hos pappa), en skokartonger fyllda med kläder, ett veterinärhus, möbler, bil, barn, barnvagn, djur, skor, väskor, hattar…allt! Det var bland det bästa jag visste. Att hitta på olika karaktärer, olika händelser, hitta på olika liv. Det var mycket drama och kärlek i mina lekar. Hur Barbie och Ken träffades och fick barn. Det var ett sätt att släppa fantasin lös. Ibland lekte jag med mina vänner, tvingade till och med killarna att leka med mig. Oftast lekte jag själv, för då fick jag styra alla som jag ville. Den stora katastrofen var när jag skulle sova över hos Sofie, min bästis när vi var små, och skulle packa ner några dockor och kläder. Hon hade mycket mer kläder, andra typer av dockor, men ingen Ken-docka. Så han skulle vi packa ner. Så Sofie höll i Ken, skulle precis stoppa i honom i den lilla ryggsäcken, och tappade honom i golvet. Ingen utav oss vågade röra honom. Vi såg hur benen hade hamnat i konstiga vinklar. Och mycket riktigt, när vi plockade upp honom, så såg vi att benen hade lossnat. Det såg rätt kul ut, så vi skrattade. Vi testade tejpa ihop honom, för han var den vältränade och snygga kill-dockan. Min andra var av gummi, och inte alls muskulös som Ken. Han hade inte ens riktigt hår. Slutade med att jag lånade min lillebrors actiondockor, som ju var ännu mer muskulösa. Snodde både Tarzan, nån som typ doctor X och en äventyrs-docka. Haha, ni kan ju tänka er hur overkligt det ideal-paret blev då. Smala Barbie med vältränade Tarzan. 😉

Barbie då – Barbie idag

barbie-toy-real-life

tarzan

barbie

 

”Real Life Barbie” – En kvinna som gjort mycket för att likna Barbiedockan. Helt otroligt att det faktiskt är möjligt. 

reallifebarbie

Det värsta med barbiedockorna har varit att de skapat en idealbild av kvinnan, som inte stämmer. De stora ögonen och fylliga läpparna, den minimala midjan, breda höfter med liten rumpa och långa slanka ben. Enligt artikeln jag läste idag står det även att en 6-åring funderar på att sluta äta pga att hon vill gå ner i vikt. Hemskt! Så jag är glad över att någon tog tag i saken på allvar och gjorde en ny design som är proportionerlig med den verkliga kvinnan. Dock måste jag påpeka att alla ändå inte ser lika dana ut. Vissa är långa och smala, andra är kortare, vissa runda. Människan kommer i alla möjliga varianter. Så det bästa vore egentligen om vi kunde sluta ha en docka som förebild och låta oss inspireras av varandra! Och viktigast av allt: Älska oss själva för de vi är <3 Läs artikeln HÄR.

IMG_20140402_184554

Jag är långt ifrån Barbie och har aldrig haft ”henne” som min förebild. Jag inspireras av riktiga personer. Personer som verkligen visar att det är möjligt att nå sina drömmar och mål. Men jag vet att det är svårt för unga människor, speciellt barn, som inte vet vad som är verkligt. Vi får ju hela tiden lära oss att ”allt är möjligt” och det är bara vi själva som sätter gränser. Så är det verkligen så konstigt att små flickor tror att de kan se ut som en barbiedocka? Och att pojkar vill vara stålmannen eller Herkules?

Vem tycker du är en bra och realistisk förebild?

0 Gilla det här

You might also like