Loading...

Ångest inför jul

Sen när har julen börjat kännas mer som en ångestframkallande stressfylld högtid istället för den glädjefyllda och kärleksomringande tid den egentligen ska vara? Har vaknat två dagar i sträck med kraftig huvudvärk, illamående och bara känt att ”nä nu skiter jag i det här, jag ställer in julen”. Som så mycket annat jag vill strunta i så känner jag efter ett tag (minuter, timmar eller dagar) att ”Jag älskar livet!” och som idag ”Varför i hela fridens namn skulle jag vilja ställa in julen, jag kan bara säga åt alla att det inte blir några presenter!”. Men problemet är att jag vill GE presenter! Om jag får några eller ej är inte det viktiga.

När jag var mindre brukade jag se fram emot och längta efter julaftonen. Julstrumpan som var fylld av godis på morgonen, en present att öppna (ofta en film eller ett spel att underhållas utav under dagen). Julgröten till frukost, mandeln som var gömd och gav en present om man hade tur att få den. Kalle Anka, Arne Weisse, den där filmen med ”Kan du vissla Johanna..”. Tomten som knackade på när någon gick för att köpa tidningen. Paketöppnandet med spänning. Se mammas och pappas och mormors glada reaktioner när de öppnade sina hemmagjorda presenter. Sitta uppe hela kvällen, spela något spel och se på tv tills man stupade i säng. Lycklig. Förväntansfull.

När man växer upp inser man att det ligger planering bakom firandet. Det är dyrt. Det är förväntningar. Stress. När jag blev äldre och skulle bestämma vart jag skulle fira jul, vad som ska finnas på bordet och under granen, det var då jag började känna mig såhär. Om man kunde gå tillbaka till att vara den som alla tog hand om, den som aldrig behövde fundera på vad som skulle finnas på julbordet eller under granen.

Allt jag vill den här julen är att komma hem, köpa julklappar, julpynta och fira jul med mina nära och kära <3

0 Gilla det här

You might also like