Loading...

Slutmålet

Det är definitivt inte alla dagar som det är lika enkelt att tänka positivt när det handlar om graviditeten. Nu är det mitt tredje barn. Så jag vet gott och väl att resultatet är mycket mer värt all väntan än något annat är. Dagen då man får bebisen i famnen så glömmer man bort alla plågor man haft. Oftast. Kan dock tillägga att jag blivit påmind igen om vissa graviditetskrämpor man kan ha.

Många gratulerar och tycker att det är fantastiskt. Man strålar och ”håller sig bra”, med tanke på vad man gör. Man ska producera en människa. Det är ganska tufft, om än underbart!

Nu är jag i vecka 18+2. Om 2 veckor har jag alltså gått halva tiden! Nu börjar jag känna huvudvärk pga blodtrycket som ökar, jag blir mycket lättare andfådd och orkar inte lika hård träning som förra veckan, foglossningen börjar göra sig tillkänna och magen börjar växa och hamna ”i vägen”. Nu har jag ju dessutom 2 små troll sen innan, vilket gör att jag inte har så mycket energi sen innan. Att bära på dem och leka aktivt kan kännas som en utmaning emellanåt. Humöret och tålamodet är inte heller alltid på topp, men jag gör mitt absolut bästa.

Om man räknar ihop det har jag på 5 år varit gravid i ca 22 månader hittills.. Otroligt vad man klarar av! Som sagt. Jag vet vad som väntar, och det är absolut värt det. Men ibland är det svårt att hålla ögonen på slutmålet.

0 Gilla det här

You might also like