Loading...

Åldersnojja

Om en vecka fyller jag år, 23 blir jag denna gång.
Det kanske är lite tidigt och låter larvigt att säga, men jag känner att jag har en aning åldersnojja!
Om jag känner såhär nu, hur kommer jag då känna när jag fyller 30, 40 och 50?

Varför får man åldersnojja då?
Är det för att man inte vet vad man vill göra med sitt liv?
Beror det på om man är på en plats där man inte vill vara?
Känner man sig gammal?
Har man missat för mycket?
Ångrar man de val man gjort?

De som får åldersnojja, är de osäkra? Eller får alla nojja emellanåt? 

Min största åldersångest är att jag saknar tiden när jag var liten.
Saknar att bli omstoppad och få en saga läst när jag skulle sova.
Alla dessa småsaker, minnen.
För ju äldre man blir dessto närmre kommer man att förlora dem man älskar.

Jag vet att man inte ska tänka så, det lönar sig ju inte att längta tillbaka och att oroa sig för sådant man inte kan styra.
Men emellanåt så kommer en släng av saknad och längtan över mig.

Det är bra att gråta ibland, lätta på trycket.
För då kommer man ihåg att man har fortfarande kvar alla minnen och de personerna som var med att skapa dem.  

Med åldern blir vi visare, och med vishet så blir vi vackrare!

0 Gilla det här

You might also like