Loading...

25-årskris vid 23

Alldeles för lång tid sen jag skrev något sist. Överhuvudtaget. Lite som att ta semester från sitt eget liv på något sätt. Det enda som varit med mig hela tiden är mina tankar, för dem är så otroligt svåra att ignorera. Visst är det så att vi tänker aningen för mycket? För länge? På det mesta? Inte alla, speciellt kvinnor, de flesta utav oss. Hur är det rättvist att vi kvinnor skulle få den mest kapabla och känsliga hjärnan?! :p

Har du någonsin känt att du inte vet vart du är på väg i livet? Eller att du vet exakt vart du vill men vet inte hur du ska ta dig dit? Eller att du vet hur du ska ta dig dit, fast du vet helt enkelt inte vart eller hur du ska börja? Lite som alla de där ”ålderskriserna” vi människor ska gå igenom. Den där osäkra, panikfyllda perioden runt varje heltal.
Så känner jag nu. Kanske är det lite tidigt, men ändå inte. För alla stadier vi går igenom; när vi börjar sminka oss, när vi börjar dricka, ha sex, få dödliga sjukdomar o.s.v tycks ju sjunka i åldern de också.

Jag vet vart jag är på väg, men jag har svårt att röra på mig. Jag vet vad jag vill göra, men jag har svårt att samla motivation att göra det. Det är lite ångestkänsla här och lite där. Varför? För att ibland kommer tvivlet in, jag glömmer bort vad det är jag strävar efter. Ibland vill jag ha flera saker, vara på flera sätt, vara på flera ställen på samma gång. Då måste jag stanna upp och påminna mig om vem jag är och vad jag vill. För visst är det så, att för att bli riktigt lycklig så måste vi följa våra hjärtan och göra det vi själva mår bäst utav. Vi ska vara de vi är, inte den någon annan vill att vi ska vara 🙂

 

IMG_20130801_161556

När jag tränar känner jag mig genast mycket gladare, piggare och motiverad!

IMG_20130802_151630

Ibland behöver vi lite egotime, ensamtid för att inte tänka på andra utan bara på oss själva!

0 Gilla det här

You might also like